tired

Jag är alldeles slutkörd efter en hård vecka, det är bara stress som gäller och ingen vila alls! Ridningen har därför inte gått så bra och just nu tror jag att det hade vart skönare at bara få sova bort en del av livet för jag går på högvarv och tippar snart över kanten till vad som kallas utbrändhet, eller ja det känns så, jag vill så himla mycket att jag inte orkar, jag vill att allting ska flyta på nu och fixa sig, men det gör det inte, och det borde jag ha lärt mig vid denhär tiden! För detenda jag vill gära just nu är att sova, bara glömma bort allt för en stund, för jag behöver andas, det känns soim om vissa personer suger upp all energi från mig. Som tur är så har jag världens allra underbaraste och bästa vän i hela världen M! Om du bara visste hur glad jag är när jag är runt dig! Bättre vän kan man fan inte ha och släpper henne gör jag inte haha!

Igår (fredag) tills idag så har jag sovit över hos M i Malmö vilket var bäst som alltid, jag älskar våra mys stunder tillsammans! finns inget bättre, finns ingen som får mig att må så bra som du gör hjärtat!
Idag gick vi upp mega tidigt och jag var jätte trött haha! sen så stack vi till ÖRS och tittade på E&M när dem red lektion. Sen så träffade jag då M för första gången, verkar som en helt underbar människa! Sen efter att gått runt och myst lite bland hästarna så åkte M,jag & M till MCR där red M phaedra och det gick super fint, im proud to call her my best friend!
Sen så åkte vi hem och jag duschade,åt och nu sitter jag vid datan och mitt älskade lilla hjärtetroll ligger brevid mig och har sussat, jätte sött!
Men jag ska strax åka hem, vilket jag inte alls är sugen på för jag är jätte trött också och jag är jätte rädd att jag ska somna på tåget menmen det fixar la sig!


För andra gången så tapar jag kontroll,
förlorar allt jag har och bara börjar om på noll,
jag älskar dig Mo.. är vad jag viskar från mitt hörn
och ber en bön för jag vill inte att du ska dö.

peaceout.

nostalgi

Emilia Hetlesaethers tid som anorektiker.

Tänker tillbaka...
idag är jag "sjuk", jag är jätte stressad hela tiden och får liksom ingen paus mellan varven så jg kände att det vars bättre att stanna hemma.
Dessutom är allting helt fuckt up med hela skolan och temat! Jag har avslutat vänskaper och kaffat nya så man kan se det på olika sätt men det känns liksom konstigt nu med allt, jag finner inte någon logik i det hela. För övrigt idag så ska hovslagaren komma så jag är tvungen att ta hand om det, jätte kul.. eller inte! Men han är ganska snabb så det lär inte vars så jobbigt, jag ska inte klaga jag hr ju faktiskt 2 hästar?!

Men jag tar det liksom för övrigt att dem bara står ndär i stallet när man kommer hem och sen att man går ut och rider. Sen när jag träffar andra som verkar advenjuka på det så blev jag först helt förvånad, för det har legat i min natur hela livet att ha häst, men så är det inte har jag upptäckt nu så jag har fått tänka om i hela mitt sätt att vara och leva på, för ja jag är bortskämd med det.



Mitt mående i övrigt är inte alls bra, jag känner liksom att allting blir för stressigt! Det är som en karusell jag inte riktigt hänger med, det låter kanske kontigt men det känns faktiskt så.

Jag har också tänkt om och ändrat på mig när det gäller att ha vänner, det upptäckte jag när jag träffat vänner som bara kommer när dem mår dåligt?! Vd är det för slags vänner? jag menar som tex. M&E ni är verkligen de första bästa vännerna jag någonsin haft och jag vet inte hur jag ska kunna återgälda den glädjen och ruse3t jag får i hela kroppen när jag träffar er, det är ren lycka! Fastän vi är olika individer som ibland är som natt och dag så är det något som knytr ihop bandet omkring oss och svetsar fast i varann, jag har ockå lärt mig at tta vara på mina riktiga väner, jag behöver injte många vänner, jag har hellre få vänner som jag verkligen kan lita på och jag har nyss hittat dem och kommer aldrig släppa igen!



Usch ska snart ta att sova för jag är riktigt trött!
jag ska även kolla till vårt arbete som padaung folket och 70:talet och sen Medie Analysen som vi egentligen skulle fixat i vår bagrupp men nejnej där träder hon som kallar sig "bossen" in och gör det själv FSTÄN! det står tydligt på pappret att nej vi ska göra det tillsammans basgrupps handvis, undrar om hon verkligen behöver glasögon ELLER EN HJÄRNA!!

fucking mad

Nu var det det länge sedan jag skrev och det har hänt massor! Jag har rännt till Malmö ett bra antal gånger och fått data förbud, vilket blivit permanent just nu. Men jag har skött mig riktigt bra nu och pappas såkallade "tillits påse" Ligger över 50 % nu så jag är kind of proud!
Jag får tillochmed ha datorn några timmar!

Mitt liv är ganska kaotiskt förtillfället och jag blir så jävla trött på de patetiska människorna som blandar in sina föräldrar i en konflikt som handlar om ett helt vanligt bråk, GREAT! när mamma redan inte mår bra så nr1 blanda in sina föräldrar och gråta som en patetisk jävla stor bebis! Jag menar, mina föräldrar kan inte lösa konflikter som jag har gjort och verkligen inte efter något jag sagt vilket jag står för, inte heller ska jag behöva pusslas ihop med nr1 omjag inte vill? fuck off,säger jag bara!

Det är så patetiskt att jag vet inte om jag ska skratta eller gråta själv.
Jag bestämmer själv vilken/vilka jag vill vara med, punkt slut. Jag har inte heller lust med att mamman då passar på att ta upp att jag skurit mig, jag menar hallå?! det har fan inte ens med saken att göra, ja jag har skurit mig och jag har mått jävligt dåligt, men det är min och min familjs ensak och ingen annans sålänge vi själva inte vill berätta, svårare än så äre inte. Jag vill inte va ovänn med nr1 men jag tycker det redan gått åt helvete när man blandar in sina föräldrar när jag bara har sagt vad jag tycker?!

Visst jag kanke kan va elak och kall men jag säger iaf vad jag tycker om saker och ting, och nu sa jag en sak till nr1 och då brister hela nr1's värld, hur många gånger har inte nr1 sagt taskiga saker till mig? Att man säger tjockis till mig men kanske ändå bara menar det på skoj, det är inte "skoj" för mig, jag är en tjej som har haft riktigt svåra ätstörningar under en längre tid, och även om du nu hävdar att det inte var meningen nu så tog jag åt mig då!

För det första jag tänkte på när du sagt det vars "är jag verkligen tjock?" och "ja, jag kanske behöver banta ändå". Och när du uttrycker dig "Emilia det är faktikt jobbigt att vara undernärd" Vafan tror du inte jagredan vet det? jag har vars sjuk och jag VET att det är jobbigt, jätte jobbigt! Jag har vägt mycket mycket mindre än vad du någonsin gjort förut så kom inte till mig och säg något sånt, för då är det som du idiotförklarar mig och det tål jag INTE!

Du tror du vet allting i världen men du har fan bara varit under din mammas "vingar" och varit skyddad från den hemska omvärlden, så kom inte och säg att du vet, för du har ingen aning om vad du snackar om.

Jag är riktigt arg och upprörd! håll dig till de ämnen du verkligen vet och är säker på, så kom inte till mig och snacka om ånt du inte ens vet vad det betyder, PUNKT SLUT.