Världens finaste töser, jag älskar er!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Etiketter
- BKE (1)
- bustier tops (1)
- converse (1)
- fashion (2)
- Hedi Slimane (1)
- high waisted shorts (1)
- liberala (1)
- modern youth earcuff shorts (1)
- pink lipstick (1)
- polyvore (2)
- spraytan (1)
- style (2)
- Vita Liberata (1)
ª
Det är så fint med små barn, man ser verkligen hur du lyser!
SvaraRaderahaha aa jag älskar dem verkligen
SvaraRaderasmå barn är så fina - Astrid & Elsa
är kärlek!
Vad kära dom är dom små liven...*s*...
SvaraRaderaMinstingen verkar lite motsträvig när
hon får en puss dock...*ler*....eller är
det mot fotografen kanske?
-Hey you, I got the copyrights on this one!.....*s*...
Ni har nästan exakt samma ögonfärg oxå...
Vilka solstrålar. Håller med Kim, det lyser
verkligen om er!
Kram
Pearl
haha nej du får inte kopiera :/
SvaraRaderaJo jag älskar mina 2 prinsessor :)
kram
Nej..*s*...menade inte att jag skulle kopiera
SvaraRaderautan som en kommentar lillflickan säger
med blicken till fotografen...*s*...eller om
det skulle vara en pratbubbla...
Fast jag trodde nog att det var du som var
prinsessan förstås...på din vita springare...*s*...
Ang klumpen i hjärtat vill jag säga ett par saker...
Mycket känslor, smärtor osv känns extra starkt
i solar plexus. Det är som en indikator på att något
är i obalans och i den "yngre vuxna" åldern är det
oftast mer intensivt om man har humörsvängningar,
signalsubstanser som är i obalans beroende på vad
som händer/har hänt i livet, oro, rädslor osvosv.
(Du har säkert hört eller läst det mesta om det förut).
Hursomhelst vill jag bara säga att det känns mer intensivt när man är "mitt uppe i" en stark känsla och att den oftast är knuten till det som betyder mycket eller är nära just då. Man kanaliserar,fixerar känslan
och den kan vara både passionerad, kreativ men oxå
bli för mycket om man lägger hela sin känslomässighet i den. Man kan tappa fokus och bli självisk, ha taggarna utåt. Inget konstigt alls, det händer alla då och då men det sköna är att man kan stilla känslan om man lyckas hitta något av det som är i obalans och göra saker som är i "rätt riktning". Lugna ner den "mentala stressen" över något och andas djupt. Då brukar den intensiva känslan lugna sig något.
Och det som är ännu bättre efter några år i "gamet" är
att känslan lugnar sig och blir lite mer kontrollerad när
man inser (och som du oxå förhoppningsvis inser med tiden)
att:
Ditt hjärta är ditt, glöden i ditt bröst är din att bära
och brinner för det du anser är viktigt och älskvärt.
Lägg inte ditt hjärta i någon annans händer, du kan
låta någon vårda, stryka eller värma det ömt men bär
alltid din egen kärlek med dig, så kan du lita på att hur
ont det än gör, ibland, hur långt du än står från din älskade och hur snett det än går, så har du iaf alltid kärleken med dig.
Dagen du inser det kommer du att kunna släppa
mycket av det som tynger dig, och känna drivkraften
att fylla tomrummet och saknaden med din glöd.
Saker blir kanske inte riktigt som man tänkt sig,
men sålänge man kan se och ta vara på det vackra
i ett ögonblick, bära med sig kärlek och hedra dom
man förlorat då vänder tårarna tillslut till glädje.
Tyckte dina rader "If tears could build a stairway..."
var väldigt vackra och fyllda av saknad...var det dina
egna ord eller ord du hittat som beskriver det du känner?
Kom på några rader när jag läste den (och här kommer några av dem, tack för inspirationen hjärtat, förvånar mig hur mycket som kommer ur mig tack vare dig...*ler*...):
If joy could be a flower, and comfort a tree
I would take you to the forest,
and bring happiness to thee
Love
Pearl
Vad trevligt att dina komentarer är så
SvaraRaderalånga och dina ord så fina!
Ang mitt citat så skrev jag inte det helt själv, tog lite insperation från en annan författare måste jag erkänna, det är mina känslor som för tillbaka till en som stod mig väldigt nära men förlorade tidigare i år och det har tagit hårt på alla.
Jag tror att man måste ge upp lite av sin kärlek till någon annan och man måste våga bli sårad fastän det gör ont.
vad jag blir glad av ditt citat :) det var mycket fint måste jag säga! Jag börjar få en aning om vem du är nu men är inte säker. Du är aldrig inne på msn och känner verkligen inte igen ditt konto namn!
Love!
E
Kram!
Om någon utger sig för att vara mig ska du blocka dom med en gång för det var evigheter sen jag använde msn. Vet inte om du fick min msn men vi har iaf inte pratat den vägen. Tror inte den funkar. Du kan skriva till min mail sen istället om du vill veta riktigt säkert, då förklarar jag allt...
SvaraRaderaDet där med kärleken är olika såklart men när man är ung känns den mycket intensivare och mer "definitiv", vet att man måste våga satsa men om man ger för mycket eller "förlorar sig" för mycket blir man lätt sårad. Och till slut gör det inte ont längre, utan känns mest tomt, det är då man kan förlora kärleken och glida in i likgiltighet.
Saker blir som sagt inte alltid som man tänkt sig, kan förändras och ibland kanske man måste lämna kärleken fastän man egentligen vill hålla den kvar. Man förlorar någon eller om det går snett på nåt sätt.
Mest det jag menar med att bära den med sig, sålänge man inte förlorar sig själv kan den iaf leva vidare...
Har förlorat ganska många som var nära och dom är på något vis fortfarande nära....det tog mig tid att inse men efter ett visst antal händelser och erfarenheter bra som dåliga inser man att händelserna bara blir fler och fler, och att dom kan tynga ryggsäcken mycket om man inte gör upp med dom...
Saknaden är svår men tunnas ut med tiden, och man får hedra dom man förlorat genom att låta deras ande leva vidare på olika sätt...
Du är värd vartenda ord Emilia, hoppas dom ger dig styrka och hopp...
Kram
Pearl