Då vars det nytt år & nya tag igen!
firade den med familjen & 2 underbara vänner & vid 12-slaget gjorde jag & M något som jag aldrig kommer glömma, vi gav varann en bit av våra hjärtan i form av ett halsband, men de betyder inte så mycket för det är själva känslan som är underbar, att lita på en så underbar person som M, är ofattbart! Älskar dig.
Vi skickade upp alla upp Khom Loy lycktor upp i luften & önskade, det vars typ helt magiskt! Jg lovar det är något av de bästa dagarna i mitt liv, för äntligen tror jag att jag hr hittat rätt, det har tagit 9 år tills jag vågade stå på egna ben & våga ta det där steget utför den säkra plattformen och hoppa ut i det okända, men denhär gången så har jag skaffat vingar, för jag föll inte denhär gången, så nu vet jag att jag kan.
Känns helt konstigt att det är 2010, allt har gått så fort och helt plötsligt hinner jag inte riktigt med, det är lite mer än en vecka tills jullovet är slut och jag längtar inte.. Jag vill bara lägga mig i sängen med täcket över huvudet och aldrig gå upp Inte just nu, jag hinner inte med, det är som en såndär karusell som man har på tivoli, man åker runt runt och hinner inte se sig om för allting blir helt suddigt och man mår illa om man försöker fokusera på ett föremål för att inte spy, det är just så jag känner.
Men man måste ändå fortsätta kämpa, jag kan inte ge upp precis innan mållinjen som jag gjort så många gånger förr, fastän det ofta känns hopplöst, men det gäller att hålla huvudet högt och alltid tro på sig själv fastän man inte gör det så ska man försöka inbilla sig det.
'When the mountain seems too high
And you don't have the courage nor the strength to climb
In a road you all 'lone in
But still you run though you can not see the finish line
And dark cloud are over you
Your sky's no longer blue
But you marched on straight ahead
And somehow you made it threw
Got to the mountain
They left a path for me
Your victory made history and now I believe'
Känns helt konstigt att det är 2010, allt har gått så fort och helt plötsligt hinner jag inte riktigt med, det är lite mer än en vecka tills jullovet är slut och jag längtar inte.. Jag vill bara lägga mig i sängen med täcket över huvudet och aldrig gå upp Inte just nu, jag hinner inte med, det är som en såndär karusell som man har på tivoli, man åker runt runt och hinner inte se sig om för allting blir helt suddigt och man mår illa om man försöker fokusera på ett föremål för att inte spy, det är just så jag känner.
Men man måste ändå fortsätta kämpa, jag kan inte ge upp precis innan mållinjen som jag gjort så många gånger förr, fastän det ofta känns hopplöst, men det gäller att hålla huvudet högt och alltid tro på sig själv fastän man inte gör det så ska man försöka inbilla sig det.
'When the mountain seems too high
And you don't have the courage nor the strength to climb
In a road you all 'lone in
But still you run though you can not see the finish line
And dark cloud are over you
Your sky's no longer blue
But you marched on straight ahead
And somehow you made it threw
Got to the mountain
They left a path for me
Your victory made history and now I believe'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar