It's too cold outside for angels to fly..
Sitter i sängen och väntar på att min tan ska torka så jag kan gå och lägga mig. Nu ikväll har jag känt av ett stygn av saknad inifrån djupet av mitt hjärta, jag saknar han än, jag är inte över han, min bästa vän, min själsförrände och vackra häst. Det har gått bra ett tag nu, jag har inte tänkt så mycket på som vanligt, men nu börjar jag vara ute i stallet igen och då kommer sorgen tillbaka, sorgen och smärtan som påminner mig om varför jag inte är i stallet längre. Många tror nog att det inte är så farligt.. men Nicki var inte bara en häst, han var världens bästa vän, han fanns där när jag satt i boxen och grät och la sin mule mot min axel, han fanns där när jag var glad - vi delade upplever tillsammans, utvecklades till att bli stark, han var min styrka, mitt liv.
Sitter här med gråten i halsgropen när jag tänker tillbaka på hur han tog mig från att vara sjuk till att bli frisk och stark. Utan honom hade jag antagligen inte varit där jag är idag, så jag är så himla tacksam för den tiden min vackra och älskade prins fick lov att finnas här på jorden. Jag älskar dig för evigt Heineken - Forever together never apart, maby by distance but never at heart. ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar